Correns ledarstick och blandade borgerliga bloggare driver för närvarande tesen att den stora politiska skiljelinjen i Linköpings kommunpolitik går mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet å ena sidan och alla andra partier å andra sidan. Som argument för det har man att (V) vill höja skatten och att S,V och MP inte har något formellt samarbete i Linköping.
För mig som är aktiv i kommunpolitiken är det ganska roande att följa denna i mitt tycke ganska krystade argumentation.
För det första så har jag lite svårt att se det unika och upprörande i att Vänsterpartiet i Linköping vill höja skatten för att tillföra dessa medel till offentlig sektor. Det ingår liksom i grejen att vara vänsterpartist att tycka så och jag tycker mig känna igen kravet från typ alla andra kommuner, landsting och riksdagen.
För det andra så har jag svårt att se att det faktum att vi ännu inte helt och hållet har fastnat i blockpolitiken i Linköping skulle vara ett problem. Tvärtom tycker jag att en sådan utveckling skulle vara ytterst olycklig. Det är en uppfattning som jag brukar få stöd i av inte minst många Centerpartister (det stödet brukar bli extra starkt när de borgerliga befinner sig i minoritet).
Men mest intressant är att läsa att vi socialdemokrater och borgerligheten just nu är överens om det mesta i kommunpolitiken. Det är ju lite förvånande eftersom det inte är länge sedan som jag och Lena Micko blev skarpt kritiserade i Kommunfullmäktige av blandad borgerlighet för att vi var oansvariga och hotade kommuns ekonomi med våra socialdemokratiska förslag. Oansvarig ena veckan överens andra. Tja en vecka kan vara en lång tid i politiken.
Nåväl här i Linköping går vi socialdemokrater till val för att byta majoritet i kommunfullmäktige och få Lena Micko som ny ordförande i kommunstyrelsen. Det program vi vill genomföra kan du läsa här. Jag tycker det är riktigt bra och vill borgerligheten i staden ansluta sig till det går det bra.
