Det finns trender och mode i det mesta så också valrörelser. Ombudsmän, valledare och partisekreterare har inför varje valrörelse tänkt ut den förlösande metoden som skall föra just vårt parti mot nya nivåer i folkligt stöd. Någon valrörelse är det telemarketing någon annan gång gårdsmöten i år är det dörrknackning. Konceptet är enkelt och mycket traditionellt för att varit resultatet av så mångas tänkande. Man ringer på dörren frågar den som öppnar har bestämt sig och undrar om vederbörande har några frågor.
Jag har länge varit skeptisk. De som känner mig vet att jag har något avvaktande förhållningssätt från nya mirakelmetoder för politisk kommunikation (jag kommer ju fortfarande ihåg tapplapparna och gatuteatern) men framförallt har jag en respekt inför människors privata sfär. Jag var helt enkelt osäker på om folk skulle tycka det var trevligt om en för dem okänd sosse knackade på dörren.
För några månader sedan var det dags för premiärknackning och sedan dess kan jag bara konstatera jag har blivit en knackare. Bra samtal med så många trevliga Linköpingsbor. Engelsmannen i Malmslätt med massor med idéer om entreprenörskap, pensionärsparet i Sturefors som ville ge oss argument för hur vi skulle övertyga grannarna, studenten i Berga som inte ville diskutera kollektivtrafik(vi är helt överens spårvagnar är bra) och killen iklädd bara kalsonger som inte vill sluta prata om klimathotet. Många dörrar knackade och många möten med engagerade och intresserade Linköpingsbor.
