Dumpad?

Det börjar hetta till i regionfrågan. På radion gör norrköpings moderata och socialdemokratiska toppolitiker ett utspel i regionfrågan. Norrköping måste tillhöra en Sörmlandsregion (eller mer precist regionen närmast Stockholm) även om det sker till priset att Östergötland delas. Måste medge att det svider lite i hjärtat. Vi i Linköping har blivit dumpade till förmån för Katrineholm, Flen och Vingåker. Det svider!

Jag blir också lite förvånad. Tanken med arbetet att föra samman Linköping och Norrköping var ju att stärka ett gemensamt tillväxtområde, en fjärde storstadsregionen. Nu verkar det överges för en strategi där den ena av de båda kommunerna skall bli en förortskommun till Stockholm. Det visar också på hur olika man kan resonera. Att vara den där sista orten på pendeltågsnätet ut från Stockholm är i mina ögon är inte nödvändtgvis en så imponerande vision för en kommun.

En region med högtflygande planer?

Deltog på ett seminarie om flyg i Östergötland. Arrangör var de båda flygplatserna men drivande var Östsvenska handelskammaren och en före detta landshövding. Anslaget kändes igen vi har två flygplatser det är illa, politikerna måste bestämma sig för vad man vill med flyget. Ökat samarbete är nödvändigt helst skall det bara finnas en flygplast (var denna skulle ligga överlåter man dock generöst till politiken att få bestämma).

Flyget är naturligtvis en viktig fråga inte minst för Linköping. Bra kommunikationer är centralt för att kunna skapa tillväxt och välstånd. Sedan finns det svåra avväganden att göra. Hur mycket skattepengar är rimligt att satsa för att upprätthålla en god infrastruktur inom flyget hur arbetar vi med att motverka negativa miljökonsekvenser som flyget har och så vidare.

I vilket fall som helst är ett fördjupat samarbete mellan flygplatserna är bra. Säkert finns det mycket som kan bli bättre men ibland känner jag att det måste bli någon hejd på självspäkelsen i vår region när det gäller flyg. Sakläget är ju att vi aldrig har haft bättre och biligare flygförbindelser. Goda förbindelser till Amsterdam, Köpenhamn och Helsingfors samt bra förbindelser till storflygplatsen Skavsta. Ingen region i Sverige utanför de tre största städerna kan tävla med detta och det är inte en helt dålig situation.

Ny partiledning.

Efter en minst sagt turbulent period har nu socialdemokratiska partiets valberedning lagt fram ett förslag på ny partiordförande och partisekreterare. Till ny ordförande föreslås Håkan Juholt och till ny partisekreterare föreslås Carin Jämtin. Håkan Juholt är en erfaren riksdagspolitiker och jag väntar med spänning på att han skall redovisa hur han vill förändra socialdemokratin. Carin Jämtin känns som ett spännande val som partisekreterare. En modern ledare som har alla förutsättningar att utveckla vår partiorganisation. Däremot måste processen fram till detta förslag beskrivas som ett fiasco. Valberedningens arbete har framstått som kaotiskt, läckor till media har varit det främsta verktyget att kommunicera med omvärlden och den normala socialdemokratiska partimedlemmen är den som i praktiken har haft minst inflytande över processen. Det har skadat socialdemokratiska partiet och är en process som inte får upprepas inför framtiden.

Bokslutstider

Februari och mars är i kommunsverige bokslutstider. Det räknas och finjusteras. Nu kommer det svart (eller rött) på vitt. Kan kommunledningen slå sig för bröstet och berömma sig för att i oroliga tider kunnat styra kommunen genom världsekonomins stormiga tillvaro. Eller är man offer för omständigheter som ligger utanför även en kommunlednings kontroll.

I Linköping vet vi svaret det blev ett överskott på 250 miljoner kronor. Nu återstår bara frågan var det bra eller dåligt. Svaret är tråkigt nog varken eller. Å ena sidan är ett överskott naturligtvis bättre än det motsatta. Men större delen av överskottet består av tillfälliga statsbidrag (183 miljoner)som inte använts (lagts på hög). Det måste betraktas som tämligen dåligt använda pengar då behoven är stora (ohälsa bland unga, hög arbetslöshet, mediokra resultat i skolan) och då staten kräver att kommunerna varje år ska gå med plus kan de inte användas kommande år i form av ett tillfälligt underskott i budgeten. Det tycker jag är ganska kortsiktigt och tämligen dåligt planerat.

Kravprofil för ny partiledare

Mitt eget parti söker sedan en tid en ny partiledare. Partidistrikten har fått uppdraget att formulera en kravprofil som skall skickas in till valberedningen. Mitt eget partidistrikt har formulerat följande. Ganska välavvägt men om detta arbete får något verklig genomslag när diskussionen om namn börjar är för mig oklar.

Jag är tveksam till detta förfaringssätt. Själv tycker jag att valberedningens ffokus på olika personliga egenskaper är olyckligt och på många sätt ovidkommande. Det är beklagligt att frågor som ålder, utbildningsbakgrund och fackföreningstillhörighet hamnar i förgrunden istället för uppdraget eller uppgiften för en ny partiledare.

Debatten om Mona Sahlins avskedstal i höstas och vår diskussion om valnederlagets orsaker visar på att det i vårt parti inte råder någon samsyn om valförlustens orsaker. Det är i sig inget konstigt, men eftersom det är en avgörande fråga vilken väg och vilken analys den blivande partiledaren gör borde det vara en av de centrala frågeställningarna. Inte ålder, inte utbildningsbakgrund eller om man sitter i riksdagen.