Svenskt Näringsliv

Har varit dålig på att blogga på sistone. Det har orsakats av i följande ordning: mycket att göra, att jag under två dagar trodde jag hade svininfluensan och på slutet allmän slöhet. Nu är jag dock tillbaka i bloggandet.

Jag var på en ganska intressant konferens förra veckan om upphandling anordnad av Svenskt Näringsliv. Det var en blandad grupp av företagare, kommunala tjänstemän och politiker som utgjorde publiken. Här i Linköping har vi ju använt oss av upphandlingar och alternativa utförare inom de flesta områden under snart 20 års tid och för mig är det ett självklart redskap att ibland använda sig av för att se till att Linköpingsborna får så bra offentlig service som möjligt. Så en del på konferensen var gammal skåpmat.

En aspekt som Svenskt Näringsliv valde att inte ta upp var den politiska dimensionen. Traditionellt sett har politiker inte minst i mitt eget parti varit skeptiska till privata alternativ inom inte minst vård och omsorg. Det har sakta förändrats och i Linköping hade vi under 15 år en bred samsyn mellan partierna om hur och när vi skall använda oss av alternativa utförare inom exempelvis äldreomsorgen. Det förändrades i och med valet 2006. Istället blev det ett ideologiskt redskap för högerpolitiker för att avveckla offentligt driven verksamhet. Det kulminerade med nollbud och skandalrubriker i lokalpressen förra året. Den typen av vårdslös politisk hantering tror jag är ett stort hot mot den folkliga acceptansen att använda sig av alternativa utförare. Jag vet att det finns mycket synpunkter om detta hos vårdföretagare. Men av någon anledning valde Svenskt Näringsliv att inte ta upp den vinklingen.