Berga och Bäckskolan

En av de stora fördelarna med att få ägna sig åt politik på heltid är alla människor man möter och allt man möter och ser. I måndags besökte jag Bäckskolan i Berga. Det var intressant av flera anledningar. Dels därför att jag själv är uppvuxen 200 meter från skolan och hade förmånen att gå där som elev för länge länge sedan under 80-talet. Det är mycket känslor man kommer tillbaka till miljöer man har så mycket minnen kring och som har haft stor betydelse för än själv. För mig blev det naturligtvis omedvetet en jämförelse mellan då och nu.

Då bestod skolan enbart av ungdomar med föräldrar födda i Sverige ( en klasskamrat hade en pappa som var Grek, det var undantaget). Eleverna kom från hyreshusområdena runt om men också från Ramshäll (där Ramstorpskolan just lagts ner). Skolan var en del av rektorsområdet Berga som bestod av högstadieskolan Österberga där vi efter mellanstadiet gick tillsammans med de andra ungdomarna från Berga och Vidingsjö.

Idag är andelen elever med utländsk bakgrund på Bäckskolan 90% enligt uppgift en tredubbling på 5-6 år. Eleverna kommer uteslutande från hyreshusområdena runt omkring. Grannskolan är en friskola, där går i stort sett inga elever med utländsk bakgrund. Högstadieskolan är nedlagd och ungdomarna från närområdet i Berga och Vidingsjö möts aldrig under sin skolgång i samma skola. Bäckskolans elever hamnar i huvudsak på Ånestadsskolan och bostadsområdets övriga elever väljer i huvudsak Nya munken.

Klyftorna växer i Linköping. Trots att Linköping på många sätt är en mycket mer spännande och dynamisk stad än för 20 år sedan blir de naturliga mötena mellan människor med olika bakgrund och historier färre. Det budskap som jag fick med mig från stolta och engagerade lärare på Bäckskolan var att de med rätt stöd från politiken kan göra Bäckskolan till en mycket bra skola men att grundproblemet faktiskt är segregation och ökande klyftor i Linköping.