Lördag med nytta och nöje

Ägnade lördagen åt verksamhetsplanering med styrelsen för socialdemokraterna i Linköping. Huvudnumret var naturligtvis att dra upp riktlinjerna för den lokala valrörelsen nästa år. Styrkor och brister från valrörelsen 2006 analyserades. Det klurades, diskuterades, muttrades och argumenterades. En ganska bra diskussion med andra ord. Min egen uppfattning är att (s) i Linköping gjorde en bra valrörelse 2006, trots ett dåligt nationellt valresultat var vi mycket nära att vinna lokalvalet i Linköping. Inför 2010 har vi värvat ca 200 nya medlemmar och har bildat ett par nya lokalföreningar. Men framförallt har vi en mer genomtänkt analys av vilka nyckelgrupper vi behöver nå och hur det skall gå till.

Nåväl efter arbete är det dags för nöje så klockan 15.30 anslöt jag till en svensexa. Han som höll i planerna hade tänkt ut att utomhusgokart i slutet av oktober var en bra idé. Visst regn, +5 grader i luften och 8 tävlingsinriktade 30-35 åringar vad kan gå fel? Underhållande var det men det var mer Bambi på hal is än gokart.

Omställningsprogram och uppsägningar.

förskolan men också till viss del inom skolan. Anledningen till detta är de neddragningar som den borgerliga kommunledningen beslutat om och som just nu genomförs inom utbildningsförvaltningen. Det är en paradoxal situation eftersom alla partier samtidigt är överens om att inom några få år kommer inte bara den ofta unga personal som sägs upp behövas utan kommunen kommer även vara i behov av stora nyanställningar.

För att slippa avskeda unga föreslår den borgerliga majoriteten ett omställningsprogram. Istället för avsked av yngre skall äldre medarbetare erbjudas exempelvis avtalspension och kortare arbetstid. Naturligtvis bra men problemet är att villkoren för erbjudandet till kommunens äldre medarbetare är njuggt och kritiken från de fackliga organisationerna massiv. Såhär skriver exempelvis lärarförbundet om förslaget till avgångspremie ”Denna avgångspremie riktar sig till personer som själva säger upp sin anställning. Om inte denna skrivelse ändras kommer Lärarförbundet starkt att avråda sina medlemmar från att tacka ja”. Liknande synpunkter om omställningsprogrammet har framförts av kommunal och LR.

Kommunen riskerar alltså att få ett omställningsprogram som ingen vill använda sig av eftersom villkoren är för dåliga med resultatet att exempelvis yngre lärare får lämna kommunen. Vad är orsaken till detta då? Ekonomi? Ja delvis ett omställningsprogram är dyrt och vilka villkor som erbjuds påverkar naturligtvis i hög grad kostnaden. Men eftersom den borgerliga regeringen försett kommunerna med engångspengar valåret 2010 har kommunen faktiskt goda möjlighet att finansiera just den här typen av engångssatsningar. Den borgerliga majoritetens hållning är enligt min uppfattning svårförklarig men uppenbart passiv och defensiv och det är kommunens medarbetare som drabbas av detta.
Så här tyckte vi i socialdemokrater på gårdagens sammanträde i Barn- och ungdomsnämnden.

”Under framtagandet av omställningsprogram, för att möta övertalighet inom kommunens verksamhet, har kritik framförts från fackliga organisationer. De menar att villkoren i omställningsprogrammet är sådana att de inte kan rekommendera sina medlemmar att anta erbjudandet. Risken med det föreslagna omställningsprogrammet är att det inte upplevs som en attraktiv lösning för medarbetarna och därmed inte är en effektiv åtgärd för omställning. I en ekonomisk övertalighetssituation och med ett kommande rekryteringsbehov gäller att kommun agerar för att leva upp till ambitionen att vara en förebild och modern arbetsgivare. Därför har vi tidigare i kommunstyrelsen markerat att avgångspremiens erbjudande vid frivillig uppsägning blir 6, 9 eller 12 månadslöner beroende på anställningstid i kommunen och att villkoren för särskild avtalspension höjs till 70% av pensionsunderlaget. Barn och ungdomsnämndens begäran av medel bör därför ökas så de kan täcka ett erbjudande på den nivån.”

Förstatliga skolan

Folkpartiet har i dagarna återlanserat sitt förslag om att förstatliga skolan. Som jag uppfattar det är huvudargumenten att öka likvärdigheten och statusen i läraryrket. Jag är för egen del lite fundersam. Att sätta likhetstecken vid staten och likvärdighet tycker jag är en grov förenkling. Tvärtom visar erfarenheten att statlig styrning uppvisar stora brister i likvärdighet, det manifesteras exempelvis i försäkringskassans hantering av människor som är i stort behov av samhällets stöd. Bristen på tydlighet upplever vi som är lokalt aktiva dagligdags när statens olika myndigheter delar ut riktlinjer och direktiv som inte är samordnade och sinsemellan motstridiga.

Vad gäller status vill jag bestämt hävda att frågan om läraryrkets status är mer komplex än att handla om vilken arbetsgivare man har. Exempelvis har ju läkarkåren kunnat upprätthålla en hög status trots (eller tack vare) att man i huvudsak är anställda av landstinget. En organisation som emellanåt är starkt ifrågasatt. Tyvärr så är nog utspelet om förstatligande av skolan ännu ett exempel på symbolpolitik som i allt för hög grad präglar utbildningspolitiken från såväl majoritet som opposition.

ÅFF till allsvenskan.

Naturligtvis underbart att ÅFF är åter till allsvenskan. Lika härligt var att följa vilka känslor det väckte hos gamla ÅFF profiler. På radiosporten stockade det sig halsen på Ralf Edström när slutsignalen närmade sig och i Sportspegeln var Thomas Wernersson uppenbart tagen. Visst är det underbart med idrott!

Jag tycker att det är fantastiskt att länet har lag i herrallsvenskan igen och ser redan nu fram emot matchen mot Kalmar FF nästa år. Tråkigare är att jag nu slutgiltigt gett upp alla sm-guldsdrömmar å Kalmars räkning men bäva månne ÅFF och alla andra allsvenska lag det går nämligen rykten om att det upptäckts en hel uppsättning av Elm kusiner. Långa smala och rödhåriga väntar de på att komma ut ur smålandsskogarnas allra djupaste mörker och slå fotbollsvärden med häpnad. Nästa år blir FF:s år!

Ett möte i en oppositionspolitikers liv

Igår på kommunstyrelsen blev det diskussion om fördelningen av de extra statbidrag som regeringen skjutit till. Kommunens borgerliga majoritet hade försett oss i oppositionen med ett excelark med rubriker och siffror på hur man tyckte att 75 miljoner skulle fördelas. Jag tycker naturligtvis att det är bra att vi kan skjuta till pengar till bland annat skola och omsorg men tycker kanske att det är ett lite väl klent beslutsunderlag (roade mig med att räkna, beslutsunderlaget bestod av ungefär en bokstav per miljon kronor som skulle fördelas faktiskt). Irriterande minst sagt framförallt eftersom man har haft ungefär ett halvår på sig att förbereda ärendet (pengarna aviserades i regeringens vårproposition). Att det skall vara vettiga beslutsunderlag är viktigt men kanske inte främst för att man skall vara hygglig mot oppositionen. För skall man skjuta till exempelvis 28 miljoner till omsorgsnämnden eller 35 miljoner till Barn – och ungdomsnämnden tror jag att skattebetalarna uppskattar om beslutsfattarna på något sätt beskriver vad deras pengar skall användas till. Det brukar ofta uppfattas som en viktig del i ett demokratiskt beslutsfattande. Det uppfattades märkligt nog som ett orimligt krav varefter vi blev nerröstade.


Detta är vad vi la till protokollet.


” Kommunens borgerliga majoritet föreslår att delar av ökningen av statsbidragen nu fördelas ut till nämnderna. Huvuddelen tillförs Barn – och ungdomsnämnden och Omsorgsnämnden.

Det är en rimlig fördelning så tillvida att Barn- och ungdomsnämnden sedan i juni kalkylerat med ett stort tillskott och ett annat beslut skulle innebära ytterligare neddragningar. Omsorgsnämndens borgerliga majoritet har sedan kommunstyrelsens beslut i maj, eftersom det uppenbart skulle få orimliga och oacceptabla konsekvenser, vägrat vidta några åtgärder för att verkställa de beslutade ramreduceringarna. Tillskottet är därför nödvändigt för att komma tillrätta med ett stort underskott.

Detta tydliggör att den borgerliga majoritetens beslut om ramreduceringar i maj månad var dåligt underbyggt och att det saknades grundläggande kunskap om vad beslutet skulle få för konsekvenser för de Linköpingsbor som är i störst behov av stöd och insatser från kommunen. Det är allvarligt och oroväckande.

Vi noterar också att ärenden av stor ekonomisk vikt återigen är bristfälligt beredda i det här fallet framskrivna av kommunstyrelsens ordförande personligen. Det är oklart vilka överväganden som ligger bakom fördelningen av medel eftersom det återigen, trots att det funnits tid, inte skett någon beredning hos nämnder. Det innebär att det är mycket svårt att göra en bedömning om detta är en korrekt fördelning av medel.

Vi konstaterar också att huvuddelen av ökningen av statsbidrag är av engångskaraktär. Det innebär kommunen står inför stora ekonomiska utmaningar 2011. I praktiken innebär regeringens politik att man skjuter kraftiga neddragningar i välfärden efter valet.”

Heja Ryd

Gjorde ett snabbbesök på Rydskolan under eftermiddagen. Det är naturligtvis svårt att få ett intryck av en skola under ett tvåtimmarsbesök. Däremot förstärktes den bild som jag hade innan jag kom dit att på Rydsskolan bedrivs mycket spännande skolutvecklingsarbete. Jag bjöd snabbt in mig på ett återbesök i vinter.

Däremot blev det en än gång tydligt att det finns mer att göra vad gäller samverkan mellan sociala myndigheter och skolorna i Linköping. Vi behöver mer av sociala resurser som ska finnas närvarande i våra bostadsområden i nära samverkan med exempelvis skolan. Så kära bloggläsare nu skall ni få lite ”inside information”. Det är något som vi socialdemokrater kommer föreslå i vårt lokala valprogram Linköping (i alla fall om jag får min vilja igenom).

Ungdomskulturellt centrum

Eva Lindh och Kent Waltersson (s) föreslår i en motion att kommunen skall utveckla Anders Ljungstedts Gymnasium till ett ungdomskulturellt centrum för hela länet. Bakgrunden är att länets ungdomar är alltmer rörliga. Man går i skola i Norrköping men bor i Linköping, går på skylten men bor i Mantorp. Allt tyder på att den utvecklingen kommer att förstärkas. Med bättre kommunikationer kommer fler ungdomar att ta del av länets samlade utbud av utbildning och kultur.

Här gäller att tänka framåt, tänka strategiskt. Eva och Kent har uppmärksammat att mitt i länet ligger ALG ett av landets största gymnasier, granne med linköpings nya resecentrum. Deras enkla idé är att man borde nyttja detta faktum och fundera på hur man kan använda dessa lokaler som ca 30000 ungdomar kommer kunna nå med 30 min kollektivtrafik. Kanske kan man använda dem till att erbjuda fler ungdomar teater, studiecirklar, idrott och utbildning. Ett ungdomskulturellt centrum för hela länet kanske? En intressant vision och idéuppkast kan nog de flesta hålla med om.

Vad svarar då den borgerliga majoriteten på denna visionära (möjligen lite flummiga) idé? Jo man avslår den, ok då men varför kan man undra? Här kan läsaren möjligen gissa kommunens ekonomiska läge eller att man har egna fräcka idéer men så är det nu inte utan, och nu kommer det kära läsare, anledning är mycket bokningar av ALG:s lokaler under hösten och att ALG har ett komplicerat larmsystem. Det är de två skälen som omöjliggör att man på sikt ska skapa ett ungdomskulturellt centrum på ALG. Så fattig är tydligen ungdomspolitiken under fp ledning i Linköping. Man borde bli upprörd, arg, ilsken men jag blir bara trött och lite ledsen.