Förstatliga skolan

Folkpartiet har i dagarna återlanserat sitt förslag om att förstatliga skolan. Som jag uppfattar det är huvudargumenten att öka likvärdigheten och statusen i läraryrket. Jag är för egen del lite fundersam. Att sätta likhetstecken vid staten och likvärdighet tycker jag är en grov förenkling. Tvärtom visar erfarenheten att statlig styrning uppvisar stora brister i likvärdighet, det manifesteras exempelvis i försäkringskassans hantering av människor som är i stort behov av samhällets stöd. Bristen på tydlighet upplever vi som är lokalt aktiva dagligdags när statens olika myndigheter delar ut riktlinjer och direktiv som inte är samordnade och sinsemellan motstridiga.

Vad gäller status vill jag bestämt hävda att frågan om läraryrkets status är mer komplex än att handla om vilken arbetsgivare man har. Exempelvis har ju läkarkåren kunnat upprätthålla en hög status trots (eller tack vare) att man i huvudsak är anställda av landstinget. En organisation som emellanåt är starkt ifrågasatt. Tyvärr så är nog utspelet om förstatligande av skolan ännu ett exempel på symbolpolitik som i allt för hög grad präglar utbildningspolitiken från såväl majoritet som opposition.