Varför är det på detta viset?

Som uppväxt på 80-talet var Astrid Lindgren och hennes sagovärld viktig. Både i bokform men också som TV-serie och film. Saltkråkan, Emil och Pippi gick med jämna mellanrum som Tv-serie. Det var skärgårdsmiljö, småländsk landsbygd och äventyr i Visby. Men det som jag kanske har tydligast minnen av är Ronja Rövardotter. Vilda miljöer med rövare, knektar, vildvittror och inte minst Rumpnissar. Dessa lite tröga, tjatiga och charmiga varelser som ju ställer den högst relevanta frågan "Voffor gör di på detta viset?" när Ronja dundrar in i taget på deras jordhåla.
I all sin enkelhet tror jag det ibland är bra att ställa sig den frågan. Som politiker i Linköping matas man med statistik och man förväntas med kort betänketid lämna besked och fatta beslut. Nu i veckan tog jag del av ekonomisk statistik från förra året. Det såg ganska bra ut. Lågkonjunkturen hade nog bottnat, kommunen gick med stort överskott nyföretagandet ökade något och någon gång under slutet av året skulle arbetslösheten börja minska.
Jag hade ingen anledning att betvivla statistiken. Linköping är en framgångsrik stad med driftiga entreprenörer, föreningsmänniskor som brinner, stolta och hängivna föräldrar. Samtidigt har jag också en annan bild som inte gick ihop med statistiken i mitt powerpoint material. På ett skolbesök veckan innan hade lärare samfält signalerat en kraftigt ökad segregationen, till exempel var en stor del av barnen inte ens var berättigad att delta i fritidsaktiviteterna efter skolan eftersom de inte hade ett tillsynsbehov, föräldrarna var arbetslösa. På kommunens jobbtorg berättade man för mig att nästan var tredje ungdom var arbetslös. Istället för jobb, praktikplats eller feriejobb hänvisas många till socialförvaltningen. Barnfattigdomen ökar, enligt socialkontoret har antalet barn som lever i fattigdom i Linköping på tre år ökat med mer än 30%
Tisdagar i lokalpolitiken är tid för kommunstyrelse. Kommunstyrelsen är den lokala regeringen här tas ansvar för kommunekonomin, det prioriteras mellan angelägna behov, diskuteras och argument prövas. Denna tisdag ges en preliminär redovisning av kommunens bokslut för 2009. Överskottet förväntas bli 300 miljoner någonting. Alla nämnder utom socialnämnden håller budget. Stämningen runt bordet är ganska god. Ett visst mått av nöjdhet sprider sig. Ekonomin är i balans och mer därtill. Bra bra. Efter mötet tar jag fram statistiken från socialkontoret i december levde 1648 barn i familjer som var beroende av försörjningsstöd. Varför är det på detta viset?

och nu blir det landstingspolitik

Jag tillhör dem som behöver bakgrundsskval för att kunna arbeta. Musik, prat, sång vad som helst är bättre än tystnad. Nu har jag äntligen hittat en radiostation som spelar rock från 80-talet så arbetsmoralen och tempot är högt. Accept, Iron Maiden, Gary Moore, livet leker och nostalgin flödar (stort tack till min korridorsgranne Catharina som än så länge uppvisat en föredömlig tolerans med mina musikval). Nu blev jag på olika sätt uppmärksammad på att det var landstingsfullmäktige med en temadebatt om äldrefrågor. En viktig och aktuell fråga såväl för kommun som landstingspolitiker. Jag har ju också en yrkesmässig bakgrund inom landstinget och brukade följa landstingspolitiken intensivt. Nåväl jag stängde av min rockstation loggade upp på websändningarna www.lio.se.

Först vill jag säga att jag inte på något sätt såg hela debatten men det jag såg gjorde mig fundersam. Jag är den förste att medge att jag inte är någon objektiv granskare av debatten men insatsen från den borgerliga majoriteten var minst sagt tafatt. Kunskapen om den egna politiken och de egna förslagen var häpnadsväckande låg. När de förskrivna mycket övergripande anförandena var färdigupplästa var svaren få. Jag inser att kritiken kan framstå som väldigt hård men kära bloggläsare skaffa er gärna en egen uppfattning på webbsändningarna.

Landstinget ansvarar för en budget på ca 10 miljarder och en verksamhet som bokstavligt är av livsavgörande betydelse för Östgötarna. Men när jag stänger av efter en timme känner jag mig frustrerad och konfunderad. Vem styr och driver denna organisation! Jag loggar in på min radiostation och hör att de spelar ELO:s gamla låt Confusion. Ingen favorit men känns passande.

Utmanad!

Höstens val förbereds i de politiska partierna. Valstrategier skall tas fram, budskap formuleras och inte minst ska kandidater utses. Det är spännande tider inte minst om man som jag själv är personligt inblandad i egenskap av kandidat. Men nu är vi socialdemokrater är klara med den processen. Landsting och kommun klarade vi av i höstas och riksdagslistan fattade vi för säkerhets skull beslut om två gånger, senaste gången för ett par veckor sedan. När detta är avklarat så spanar jag med viss nyfikenhet på vilka de andra partierna har som kandidater inför höstens val. Här i Linköping har till min överraskning landstingsrådet Christian Gustavsson vunnit moderaternas provval(en rådgivande medlemsomröstning) till kommunfullmäktige och beslutat sig för att lämna landstingspolitiken. I praktiken innebär det att han utmanar Kommunstyrelseordförande Paul Lindvall om att vara ledande borgerlig politiker i Sveriges femte största stad. En sådan öppen utmaning är ovanligt. Jag känner inte till Christians motiv och har ingen anledning att spekulera i dem men resultatet av provalet indikerar att det finns ett stort intern missnöje med Paul Lindvall. Hur som helst för en utomstående som befinner sig på åskådarplats är det en spännande utveckling.

En söndagkväll

Jag är ju som bekant politiskt intresserad. Ägnar stora delar av dygnet åt lokalpolitik, följer på fritiden nationell och internationell politik. Samhällsfrågor engagerar mig, såväl Gazakrig som biogas och sjukförsäkringar. Men jag har väldigt svårt för dueller och partiledardebatter. I söndags försökte jag mobilisera engagemang för partiledaredebatten på SVT. Det gick sådär. Det blev ett zappande fem minuter debatt, fem minuter sport, fem minuter debatt och fem minuter solens mat osv. Recensionerna dagen efter sa att det hade varit en bra debatt. Kanske så. Men det jag såg var ganska förutsägbart, opersonligt och slagordsmässigt. Har funderat på varför det är så?. Det finns de som menar att det beror på att Persson, Westerberg och Erlander höll en högre nivå än Reinfeldt, Sahlin och Björklund. Jag tror inte att det handlar om det. Jag skyller på PR konsulterna. Numera är alla så rädda för att misstolkas att man inte vågar sig på komplicerade resonemang. Allt skall ske enligt förutbestämda planen, enligt mallen. Resultatet blir slagord som svar på svåra frågeställningar och en ständig återupprepning av kända ståndpunkter. Säkert effektivt men en smula tråkigt. Hittade en artikel av Per T Ohlson där han utvecklar ett liknande resonemang om än en smula nostalgiskt och elitistiskt men ändå läsvärt. Men jag lovar jag skall ge partiledardebatterna ett nytt försök kanske med något gott från solens mat till. Jag tror att det kan göra susen.

15 miljoner till jobb

Linköpings kommun visar på ett oväntat stort ekonomiskt överskott samtidigt ökar inte minst ungdomsarbetslösheten rekordsnabbt. Vi tycker att man skulle använda en del av överskottet i en tillfällig satsning för fler jobb. Här är våra förslag.


1 I Linköping är mer än 600 ungdomar mellan 18-24 beroende av försörjningsstöd för sin försörjning. Ingen skall starta sin karriär på arbetsmarknaden med ett besök på socialkontoret. Istället kommunen inom tre månader erbjuda utbildningsinsatser, praktikplatser eller om nödvändigt snabba sociala stödinsatser.

2 Kunskapslyft för ungdomar. Massiv satsning på att läsa upp betyg. Alla som avslutat gymnasieskolan i Linköping utan fullständiga betyg erbjuds möjligheten att komplettera utbildningen. Alla gymnasieelever erbjuds möjligheten att läsa upp betyg i ämnen där man ej är godkänd.

3 Storsatsning på sommarjobb för unga.

4 Satsning på ungt entreprenörskap. Utbildningsinsatser och starta eget stöd för unga entreprenörer.

5 En massiv satsning på kompetens istället för passiva bidrag. Bygga ut vuxenutbildningen i Linköping med 150 nya platser.

6 Tillfälliga insatser för att komma närmare arbetsmarknaden genom att äldre långtidsarbetslösa erbjuds arbetsuppgifter av kommunen. Exempel på det är att vara vuxen i skolan och ett utökat antal kollektivtrafikvärdar för tryggare resor och högre kvalitet i kollektivtrafiken.

7 Satsa på kommunens medarbetare. Ett mentorskapsprogram för att ta tillvara äldres erfarenhet och ge unga chansen på arbetsplatsen.


-

Valkonferens

Hade förmånen att få delta på socialdemokraterna i Östergötlands valkonferens i söndags. Det har ju varit lite av en såpa i media kring konferensen och fastställandet av riksdagslistan, anledningen till att vi har valkonferens nu är ju att vi tvingades göra om konferensen! Nog om det. Det som kändes kul var att det var bra stämning och ett väldigt proffsigt arrangemang! Cynikern kan kanske tycka att fattas bara eftersom det var andra gången vi gjorde det. Men det kändes kul att vara med i ett öppet parti som även när det är känsliga diskussioner sänder konferensen i sin helhet över nätet. Vad gäller själva såpan så skrev Widar Andersson klokt om det i Folkbladet idag. Men viktigast det blev en bra kandidatlista till riksdagen med tre bra kandidater från Linköping på det sju första platserna. Så här ser de 15 första namnen ut :

Riksdagsvalsedel till höstens val.
Johan Löfstrand, Linköping, 33 år
Louise Malmström, Norrköping, 37 år
Billy Gustafsson, Norrköping, 61 år
Anna-Lena Sörenson, Linköping, 55 år
Johan Andersson, Motala, 47 år
Cecilia Vilhelmsson, Mjölby, 31 år
Aleksander Gabelic, Linköping, 44 år
Ulrika Jeansson, Finspång, 36 år
Mattias Ottosson, Norrköping, 38 år
Anne-Louise Kroon, Söderköping, 51 år
Sleiman Abdo, Motala, 56 år
Ellen Oskarsson, SSU (Linköping), 24 år
Conny Karlsson, Kinda, 62 år
Teresa Carvalho, SSU (Norrköping), 25 år
Almaz Abdulla, Linköping, 55 år