måndag 29 mars 2010

Bakom ståldörren kan ingen höra dig skrika.

Som alla vet är fördelning av kontorsrum en känslig fråga på alla arbetsplatser. Som yngst, nyast och i opposition fick jag när jag tillträdde ett rum bakom en ståldörr längst ner i flygeln av Linköpings stadshus. Ett i och för sig ett rätt så trevligt rum men lite opraktiskt när man skall förklara var man sitter för besökare ( ingen besökare kan hitta dit utan karta, kompass och ett bra lokalsinne ).

I morse när jag öppnade ståldörren var det helt mörkt. Försökte tända ingen effekt. Allting var nedsläckt och eftersom korridoren in till kontoret saknar fönster så var det verkligen mörkt! Jag trevade mig fram till kontorsdörren och låste upp. Försökte tände på kontoret, ingen effekt. I det svaga gryningsljuset från en synnerligen grå måndagmorgon hängde jag av mig jackan och trevade mig fram till telefonen för att i någon på områdetkunnig person (om ljus som inte funkar och så) . Efter några minuter kom vår vaktmästare som muntert förklarade att det hade varit earth hour i lördags(vilket av någon anledning innebär att man släcker ner ett stadshuset som ändå inte är tänt en lördagskväll) och man hade efter detta glömt att tända på en del "udda ställen". Ibland är känns det mer motigt än vanligt att vara i opposition.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar