Tekniska Verken

Blev uppmärksammad på att Muharem Demirok har bloggat om Tekniska Verken med anledning av den debatt som utspelade sig igår på Kommunfullmäktige igår. Tekniska verken är ju en viktig del av Linköping. Dels genom sitt stora bidrag till kommunens ekonomi dels som stor arbetsgivare men kanske främst som ett företag som ligger i absolut framkant vad gäller miljöteknik. Förutsättningarna för Tekniska verken bestäms ytters av kommnfullmäktige så vad som sägs där har betydelse för företaget. Läget är ju det att Centerpartiet innehar ordförandeskapet i Tekniska Verken samt sektorsansvaret inom alliansen i form av Muharem Demiroks kommunalrådsskap. Därför är det anmärkningsvärt att Centerpartiet på gårdagens kf ger en röstförklaring att tekniska Verken inte bör bedriva verksamhet utanför Linköpings kommun. Om denna politik skulle få genomslag skulle det drastiskt förändra förutsättningarna för Tekniska verkens hela verksamhet och naturligtvis påverka många linköpingsbor och inte minst kommunens ekonomiska förutsättningar. Det var det som föranledde en del frågor om vad röstmarkeringarna innebar. Jag tror dock att det var få som blev klokare av svaren då de mest innehöll angrepp på socialdemokraterna.

En trevlig måltid med ett glas rött

Frågan om mat blir alltmer debatterad. Dels handlar det om mat och miljö. Hur får vi fram mat som är av hög kvalité utan att förstöra vår miljö. Det har bland annat min partikamrat Eva Lindh uppmärksammat tillsammans med miljöpartiets gruppledare Annika Lillemets. Igår diskuterade vi en annan viktig fråga. Måltiden och hur viktig den är inte minst som samlingspunkt. Måltiden är ju ofta utgångspunkten för mycket av vår samvaro med andra människor. Att under trevliga former, med människor vi tycker om, prata om vad som hänt under dagen, skvaller och nyheter som vi fått höra är en viktig del av livet. Monica Sjösten (s) har i en motion uppmärksammat detta, hon kräver bland annat att de äldre skall få flera måltider att välja på i Linköpings servicehus och vårdbostäder. Inte ett särskilt kostsamt sätt för Linköpings kommun att öka kvalitén i en måltid och ett ganska skäligt minimikrav kan tyckas. Men inte, det avslogs av stadens borgerliga majoritet. Tråkigt men en rätt så naturlig utveckling. Nu när upphandlingar och privatiseringar har nått vägs ände(efter medial kritik) så är de politiska initiativen från den borgerliga majoriteten få. Men på en punkt är man resolut och konsekvent. Man säger nej till förslag från den politiska oppositionen.

Stort grattis

Hade förmånen att få sitta ordförande på representantskapet för Linköpings arbetarekommun igår. Där antog vi landstingslista och nomineringar till vår riksdagslista. Representantskapet för socialdemokraterna i Östergötland fattar i november beslut om hur riksdagslistan skall se ut. Stort grattis till Mats Johansson och Anna Larsson som toppar vår landstingslista och Johan Löfstrand och Anna-Lena Sörenson som toppar vår nominering till riksdagslistan.

Inte ok

Under några dagar har det i länets media diskuterats om härskartekniker och omoderna strukturer inom socialdemokratin i Östergötland. Det har föranletts av ett brev som riksdagsledamot Louise Malmström skrivit och som även distribuerats till media. Idag följs det upp med en artikel av riksdagsledamot Anne Ludvigsson i NT som kritiserar Linköpings arbetarekommun i allmänhet och vår ombudsman i synnerhet.

Frågan om ojämnställda strukturer är viktig och måste redas ut, men intervjun med Anne Ludvigsson får mig att reagera. När jag läser artikeln är det uppenbart att hon är besviken över att inte vara föreslagen som riksdagsledamot. Det är en mycket mänsklig reaktion. Men kritiken av vår ombudsman tycker jag inte är ok. Anne är också styrelseledamot i Linköpings arbetarekommun och har tillsammans med oss andra ett arbetsgivaransvar för vår ombudsman. På styrelsemötena har Anne enligt min vetskap aldrig framfört dessa åsikter. Att istället på detta sätt i media framföra kritik av en anställd som ju omöjligt kan försvara sig mot sin arbetsgivare är enligt min uppfattning oprofessionellt och fegt.

Segregation och Skäggetorp

I Correns papperstidning beskrivs idag hur integrationspolitiken har misslyckats, som exempel lyfts återigen Skäggetorp fram. Jag är lite splittrad till denna typ av rapportering. Å ena sidan är det bra att konsekvenserna av den borgerliga politiken lyfts fram. Den retorik om jobb och utanförskap som bidrog till den borgerliga valsegern 2006 har i praktiken handlat om att öka skillnader mellan människor. Mellan de som tjänar mycket och de som tjänar lite. Mellan de som är friska och de som är sjuka. Mellan de som är unga och yrkesverksamma och de som är pensionärer. Det märks i områden som Skäggetorp. Fler har tvingats till att söka försörjningsstöd, fler är utan jobb och fattigdomen har ökat. Å andra sidan möter jag också en annan bild. Många människor som är stolta över sitt område. Framgångsrika entreprenörer som startat företag, föreningsmänniskor som ägnar all sin fritid åt ungdomsidrott och lärare som medvetet sökt sig till Skäggetorp därför att stadsdelen har några stadens bästa och modernaste skolor. Den bilden borde också komma fram och det gör den alltför sällan i vår stora dagstidning.

Olof Palmes plats

Det har kommit till min kännedom att det någonstans i den kommunala koncernen finns planer på att byta namn på Olof Palmes plats (idag är den belägen utanför ingången till konsert och kongress). Om namnfrågor kan man diskutera i evighet men den diskussionen brukar föras när man skall namnge en ny plats, jag har för egen del aldrig hört talas om att kommunen ägnar tid åt att döpa om befintliga platser. I detta fall är det extra olämpligt eftersom denna plats bär namn efter en mördard svensk statsminister. Jag utgår ifrån att den borgerliga majoriteten har så pass mycket fingertoppskänsla att man begraver denna synnerligen dåliga idé snarast.

Kamratlig konkurens i fjärde storstadsregionen

De senaste två veckorna har jag avnjutit fotbollsdramatik i division två och superettan. För första gången sedan tidigt 90-tal har jag varit på herrfotboll på folkungavallen, senast var ett derby mellan LFF och Hjulsbro vill jag minnas. Förra måndagen kompletterade jag med östgötaderby på nya idrottsparken i Norrköping.

Jag konstaterar att herrfotbollen i Sveriges femte största stad fortfarande har utvecklingspotential, här förstår alla bloggläsare att det gäller det att vara varsam med orden min seniora kommunalrådskollega är ju som bekant Mats Johansson il presidenti i FKL, men att herrfotbollen i Linköping trots detta snart kan vara jämbördig med den i Norrköping och det leder ju till eftertanke. Herrfotbollen är ju som bekant ett av de områden där fjärde storstadsregionen inte samarbetar utan den är utsatt för kamratlig konkurrensen städerna i mellan. Säkert bra men då slår det mig! Är inte det samma metodik vi använder oss av i flygplatsfrågan?