Berga och Bäckskolan

En av de stora fördelarna med att få ägna sig åt politik på heltid är alla människor man möter och allt man möter och ser. I måndags besökte jag Bäckskolan i Berga. Det var intressant av flera anledningar. Dels därför att jag själv är uppvuxen 200 meter från skolan och hade förmånen att gå där som elev för länge länge sedan under 80-talet. Det är mycket känslor man kommer tillbaka till miljöer man har så mycket minnen kring och som har haft stor betydelse för än själv. För mig blev det naturligtvis omedvetet en jämförelse mellan då och nu.

Då bestod skolan enbart av ungdomar med föräldrar födda i Sverige ( en klasskamrat hade en pappa som var Grek, det var undantaget). Eleverna kom från hyreshusområdena runt om men också från Ramshäll (där Ramstorpskolan just lagts ner). Skolan var en del av rektorsområdet Berga som bestod av högstadieskolan Österberga där vi efter mellanstadiet gick tillsammans med de andra ungdomarna från Berga och Vidingsjö.

Idag är andelen elever med utländsk bakgrund på Bäckskolan 90% enligt uppgift en tredubbling på 5-6 år. Eleverna kommer uteslutande från hyreshusområdena runt omkring. Grannskolan är en friskola, där går i stort sett inga elever med utländsk bakgrund. Högstadieskolan är nedlagd och ungdomarna från närområdet i Berga och Vidingsjö möts aldrig under sin skolgång i samma skola. Bäckskolans elever hamnar i huvudsak på Ånestadsskolan och bostadsområdets övriga elever väljer i huvudsak Nya munken.

Klyftorna växer i Linköping. Trots att Linköping på många sätt är en mycket mer spännande och dynamisk stad än för 20 år sedan blir de naturliga mötena mellan människor med olika bakgrund och historier färre. Det budskap som jag fick med mig från stolta och engagerade lärare på Bäckskolan var att de med rätt stöd från politiken kan göra Bäckskolan till en mycket bra skola men att grundproblemet faktiskt är segregation och ökande klyftor i Linköping.

Idrott och musik

är en svår kombination. Med inspiration framförallt från England har svenska elitföreningar försökt lansera olika klubblåtar. Framför sig har man nog sett tusentals sjungande supportrar men resultatet har oftast blivit sådär(inte så många supportrar än mindre sång men ganska många fniss). Nu har fotbollsklubben i mitt hjärta lanserat en ny låt. Med bävan tryckte jag på youtube länken och konstaterar efteråt att den var väl ganska bra. Men det kanske var titeln jag föll för. Nåväl här är mitt öga rött.

s+v+mp=sant

Jag var på seminarie i lördags. Arrangör var distriktsorganisationerna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och syftet var att rapportera om hur samarbetet går på nationelnivå.
För snart ett år sedan tillsatte våra tre partier ett antal gemensamma arbetsgrupper i syfte att nå samsyn i centrala områden. Det handlar bland annat om välfärdsfrågor, jobb och klimatpolitik. Arbetet skall presenteras under våren och bland annat leda fram till en hemensam budgetmotion.
Vi fick en fyra timmars genomgång och min slutsats är att jag är imponerad. Jag tillhörde dem som var skeptisk till möjligheten att nå fram med ett gemensamt rödgrönt alternativ innan valet. Det visar sig nu att jag hade fel. Under arbetets gång har antalet områden som man enats om snarast blivit fler en man först tänkt sig. Resultatet kommer som sagt att presenteras inom kort. För den som redan nu är intresserad finns mer att läsa här.

Lågonjunktur och passiva borgerliga politiker.

Ingen har missat att även Linköping har drabbats av den ekonomiska nedgången, arbetslösheten ökar kraftigt. Ett resultat av det är att kommunens ekonomi försämras. Den borgerliga majoriteten i Linköping generella besparingar som slår hårt, inte minst mot utbildningssektorn. Barngrupper blir större barnskötare, förskolelärare och lärare får lämna kommunen. Jag har tidigare varit kritisk mot detta. Jag tycker det är ett politiskt ansvar att peka ut i dåliga tider vad som skall värnas och vad som skall sparas på. Det ansvaret sviker den borgerliga ledningen i Linköping.

Resultatet är att läget är problematiskt. Kommunen riskerar att göra sig av med personal inom förskola och skola men är egentligen i behov av att nyanställa personal, inte minst skolan. Inom ett par år kommer pensioneringar att innebära att det kommer råda stor brist på exempelvis lärare i Linköping. Det är inte bara dålig personalpolitik utan direkt kontraproduktivt att avskeda exempelvis unga lärare som kommunen egentligen är i skriande behov av.

Ett sätt att mildra de långsiktiga effekterna har är att övertalighet skall lösas genom ett ambitiöst omställningsprogram. Genom exempelvis mentorskap där erfarna medarbetares kunskap överförs till yngre, genom satsning på kompetensutveckling där medarbetare i förskolan och skolan tillfälligt sätts på skolbänken eller ytterst genom att äldre medarbetare som så önskar erbjuds olika typer av avgångsvederlag.

Tyvärr tvingas jag konstatera att den borgerliga majoriteten är passiv. Villkoren i det föreslagna omställningsprgrammet är så dåliga att de fackliga organisationerna samlat menar att de inte kan rekommendera sina medlemmar att anta erbjudandet. Risken är med det föreslagna omställningsprogrammet är att det inte upplevs som en attraktiv lösning för medarbetarna och därmed inte är en effektiv åtgärd för omställning. Istället tvingas unga lärare, förskollärare eller barnskötare bort på grund av en passiv politik. Människor som verkligen skulle behövas i skolan och förskolan.

Nyårslöften.

Tillbaka efter julledighet. Jul och nyår är ju tid för återhämtning, reflektion, festligheter och inte minst löften. Jag har i flera sammanhang deklarerade att jag inte avger nyårslöften vet egentligen inte varför men så har det varit i alla år. Efter moget övervägande har jag dock kommit fram till att i år skall det till nya ambitioner, förändring och förbättringar. Det blev alltså nyårslöften.

1. Det skall bli mer: blogginlägg, skridskoåkning, skarpa precisa (men korta) yrkanden i Barn och ungdomsnämnden, debattartiklar, besök på skolor, ny politik för barn och unga i Linköping, sm-guld.

2. Det skall bli mindre: av det där extra inlägget i kommunfullmäktige som egentligen inte bidrar med så mycket.

3 Jag skall pröva på: Rosenkällaloppet, majoritetstyre, vandring, att rimma på barn- och ungdomsnämndens julavslutning.

4. Jag skall inte testa: ytterligare en mandatperiod med borgligt styre.

Utvärdering kommer ske kvartalsvis.

Kommunfullmäktige

Under förmiddagen hade kommunfullmäktige sitt sista sammanträde för året. Viktigast var att den 20 års jubilerande barnkonventionen uppmärksammades och bäst var artisterna S.T.C och Victory som rappade om barn- och ungdomars rätt till inflytande.

Dagens politiska omsvängning stod miljöpartisten Ulf Flodin. Han har under många år profilerat sig som en motståndare mot konsumtionssamhället och ekonomisk tillväxt. Nu ville han att kommunen skulle förskottera statens kostnader för byggnation av Ostlänken och sedan betala det genom den framtida ekonomisk tillväxt som projektet innebar!?

Dagens miss stod nog kristdemokraten Lars Eklund för som genom sitt citat av Cicero ”för övrigt anser jag att Khartago bör förstöras” ville spegla sitt enträgna slit för att förverkliga ostlänken. Nu var ju Khartago i och för sig förstört 40 år innan Cicero föddes och jag tyckte mig höra ett muller i underjorden när Cato d.ä vände sig om i sin grav på grund av denna felaktiga källhänvisning. Men som Cicero sade Cuisvis homine est errare - Att fela är mänskligt. Och sist men inte minst ett mer nutida citat till alla vänner i kommunfullmäktige God Jul och Gott nytt år.

Svenskt Näringsliv

Har varit dålig på att blogga på sistone. Det har orsakats av i följande ordning: mycket att göra, att jag under två dagar trodde jag hade svininfluensan och på slutet allmän slöhet. Nu är jag dock tillbaka i bloggandet.

Jag var på en ganska intressant konferens förra veckan om upphandling anordnad av Svenskt Näringsliv. Det var en blandad grupp av företagare, kommunala tjänstemän och politiker som utgjorde publiken. Här i Linköping har vi ju använt oss av upphandlingar och alternativa utförare inom de flesta områden under snart 20 års tid och för mig är det ett självklart redskap att ibland använda sig av för att se till att Linköpingsborna får så bra offentlig service som möjligt. Så en del på konferensen var gammal skåpmat.

En aspekt som Svenskt Näringsliv valde att inte ta upp var den politiska dimensionen. Traditionellt sett har politiker inte minst i mitt eget parti varit skeptiska till privata alternativ inom inte minst vård och omsorg. Det har sakta förändrats och i Linköping hade vi under 15 år en bred samsyn mellan partierna om hur och när vi skall använda oss av alternativa utförare inom exempelvis äldreomsorgen. Det förändrades i och med valet 2006. Istället blev det ett ideologiskt redskap för högerpolitiker för att avveckla offentligt driven verksamhet. Det kulminerade med nollbud och skandalrubriker i lokalpressen förra året. Den typen av vårdslös politisk hantering tror jag är ett stort hot mot den folkliga acceptansen att använda sig av alternativa utförare. Jag vet att det finns mycket synpunkter om detta hos vårdföretagare. Men av någon anledning valde Svenskt Näringsliv att inte ta upp den vinklingen.