Psykisk ohälsa bland ungdomar

Hade Kommunfullmäktige idag. Det hade slumpat sig så att jag hade två interpellationer och en motion. Den viktigaste var kanske den som jag och Helena Balthammar hade om ökande psykisk ohälsa bland ungdomar.
Så här hade vi frågat:

Socialstyrelsen har nyligen kommit med sin årliga folkhälsorapport som visar att den psykiska ohälsan ökar. Sedan 1990-talet har ungdomsgenerationen haft en sämre hälsoutveckling än övriga åldersgrupper, framför allt när det gäller den psykiska hälsan. Ungdomar anger att de har besvär av ängslan, oro eller ångest. Nedsatt psykiskt välbefinnande ökar i samtliga ungdomsgrupper oavsett hur familjeförhållande och arbetsmarknadsstatus ser ut. Ökningen är däremot olika stor och hur stora besvären är skiljer sig åt. Den psykiska ohälsan är särskilt vanligt bland yngre kvinnor, visar rapporten, men det ökar bland båda könen.

Samma tendenser har tidigare uppmärksammats av bland annat Bris, Ungdomsstyrelsen och Landstinget i Östergötland. Den samlade bilden från dessa rapporter är att unga idag lever under en enorm press av krav som ibland upplevs övermäktigt, ungdomar tror inte att de har någon framtid om de inte lyckas prestera det bästa.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi ställa följande frågor:

-Är det din uppfattning att den bild som målas upp i rapporterna om barn och ungas psykiska ohälsa gäller för Linköping?

-Om ja, vilka intiativ kommer du ta för att motverka och vända denna utveckling?



och såhär svarade ansvarigt kommunalråd Bent Olsson FP på fråga två som ju var den viktiga frågan.


Svar: Jag tror att det är många olika insatser som behöver göras för att åstadkomma en positiv utveckling. En del kan beslutas av kommunen, andra beslut måste bli nationella.
Ett uppdrag som kommunen har är arbetet med att få fler ungdomar att fullfölja sin gymnasieutbildning. Där tror jag att kommunen kan få draghjälp av regeringens proposition om en ny gymnasieskola med dess mer realistiska syn på denna skolform än dagens.
En del av de stressfaktorer som rapporterna pekar på som förklaring till försämrat psykiskt välbefinnande bland barn och unga är livsstilsrelaterade och del av en samhällsutveckling, som jag som kommunalråd har svårt att vrida tillbaka och som det kanske inte heller är önskvärt att jag försöker att göra.
Jag ser att en samverkan mellan kommunens olika nämnder och förvaltningar är en framgångsfaktor i arbetet på öka det psykiska välbefinnandet och i detta ligger en kompetensutveckling av kommunens personal. Rapporterna pekar på vikten av att barn och ungdomar förtroendefulla kontakter med vuxna i skolan och på fritiden. Jag utesluter inte heller att det i en förbättrad ekonomisk situation för kommunen även kan behövas en förstärkning av elevhälsovården.

kanske inte så konkret precis. Till saken hör också att Bent Olsson två gånger på två år röstat nej i kommunfullmäktige till bland annat en förstärkning av elevvården.