Ingen har missat att även Linköping har drabbats av den ekonomiska nedgången, arbetslösheten ökar kraftigt. Ett resultat av det är att kommunens ekonomi försämras. Den borgerliga majoriteten i Linköping generella besparingar som slår hårt, inte minst mot utbildningssektorn. Barngrupper blir större barnskötare, förskolelärare och lärare får lämna kommunen. Jag har tidigare varit kritisk mot detta. Jag tycker det är ett politiskt ansvar att peka ut i dåliga tider vad som skall värnas och vad som skall sparas på. Det ansvaret sviker den borgerliga ledningen i Linköping.
Resultatet är att läget är problematiskt. Kommunen riskerar att göra sig av med personal inom förskola och skola men är egentligen i behov av att nyanställa personal, inte minst skolan. Inom ett par år kommer pensioneringar att innebära att det kommer råda stor brist på exempelvis lärare i Linköping. Det är inte bara dålig personalpolitik utan direkt kontraproduktivt att avskeda exempelvis unga lärare som kommunen egentligen är i skriande behov av.
Ett sätt att mildra de långsiktiga effekterna har är att övertalighet skall lösas genom ett ambitiöst omställningsprogram. Genom exempelvis mentorskap där erfarna medarbetares kunskap överförs till yngre, genom satsning på kompetensutveckling där medarbetare i förskolan och skolan tillfälligt sätts på skolbänken eller ytterst genom att äldre medarbetare som så önskar erbjuds olika typer av avgångsvederlag.
Tyvärr tvingas jag konstatera att den borgerliga majoriteten är passiv. Villkoren i det föreslagna omställningsprgrammet är så dåliga att de fackliga organisationerna samlat menar att de inte kan rekommendera sina medlemmar att anta erbjudandet. Risken är med det föreslagna omställningsprogrammet är att det inte upplevs som en attraktiv lösning för medarbetarna och därmed inte är en effektiv åtgärd för omställning. Istället tvingas unga lärare, förskollärare eller barnskötare bort på grund av en passiv politik. Människor som verkligen skulle behövas i skolan och förskolan.
Nytt riksdagsår
1 år sedan
